Rocky

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

I början av april 2007 fick vår tibetanske terrier Rocky eller Su-ram´s Ha-can af Cal-sang somna in. Han blev 8 år gammal. Han föddes 1999 på kennel Su-ram´s i Partille och flyttade när han var 9 månader till Margrete Enmark i Mölnlycke. Där blev han kvar tills han var 1½ år.

Vi fick hem Rocky augusti 2000. Då var han osäker och hade dåligt självförtroende men med envist arbete bl. a på tävlingar där han träffat mycket olika förare, domare och annan banpersonal samt även andra hundar byggde han upp sitt självförtroende.

Rocky var mattes hund och följde henne överallt och när matte inte var hemma var han orolig. Vi tävlade agility med honom och han kom väl runt en och annan bana men mest känd är nog Rocky som den busiga lurviga hunden. Han tyckte det var jättekul att fara runt på banan utan att följa matte och kunde man springa ut och kissa på något eller mucka gräl med någon annan hund så hade man vunnit tyckte Rocky.

Under hösten 2006 blev Rocky väldigt konstig. Han kunde skrika när han lade sig. Han kunde bli som förlamad när han legat för länge. Han åt mer och mer mat men rasade i vikt. Som lägst var han nere på 7 kg och ordinarie vikt var 12 kg. Det visade sig vara Borrelia och han hade fått följdsjukdomar som prostataproblem och njurproblem. Vi gav honom anabola steroider och Hill´s K/D-foder som är för hundar med njurproblem. Sakta började Rocky få upp vikten igen. Men nu kom nästa problem pga att vi fått behandla honom med antibiotika i tablettform hade vi tryckt ner honom i självförtroendet igen. Han började stressa, yla när vi inte var hemma, göra sina behov inne mm mm. Han mådde helt enkelt inte bra psykiskt. I april tog vi så beslutet, det värsta av alla, att låta honom få somna in

Rocky var en väldigt personlig hund och han var inte för inte en tempelhund. Han var väldigt lättlärd men ställde bara upp och jobbade när han själv ville. Det bästa Rocky visste vara att ligga i mattes knä och mysa. När våren kom så tyckte han om att ligga i all sol han kunde hitta eller uppe på altanen i solgasset. Det är många gånger matte fått spola honom med vattenslangen för att han inte ska bli för varm. När det vankades bad i sjö eller duscha och schamponeras då flydde han lång väg.

Rocky kommer alltid att finnas i våra hjärtan och saknaden efter honom är stor. Men jag vet att jag tog rätt beslut som lät honom somna in då jag såg honom hos veterinären sista dagen. Han var så stressad så jag mådde dåligt då jag satt vid hans sida och han inte kunde komma till ro. Det som med Zazu gick på 15 minuter tog nästan 40 minuter med Rocky. Jag hoppas att ingen ska behöva genomlida de känslor jag hade inom mig då. Nu när jag sitter och skriver detta trillar tårarna för mina kinder. Rocky var och kommer alltid att vara en väldigt speciell hund med starka känslor.

Rockys bilder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>