Nemo

_MG_3912

24/7-14 fick vår älskade och underbara nallebjörn Nemo eller Vattubrinkens Vilde Bill Hickock somna in. Han föddes 18 september 2004 på Vattubrinkens kennel i Södertälje hos Bengt Ahlberg och Birgitta Amrén-Ahlberg. Där fick han bo tills han var 16 veckor. Den 28 december åkte vi från ett snöfritt Norrahammar till ett snöigt Södertälje. Det var en resa som kändes hur lång som helst. När vi kom till Vattubrinkens kennel så var vi där för att titta på tre valpar där någon ev skulle få komma hem till oss. Kvar var Billy, Nemo och Kidde.

Vi gick en sväng i skogen bakom Birgittas och Bengts hus och kom fram till att det var Nemo som skulle flytta till oss. Så vi tog med honom hem och han var helt chockad när vi stannade till för att kissa honom i Nyköpingsbro och Linköping när han såg alla lastbilar.

Vi tränade och tävlade lydnad och agility. I viltspår hade han två förstapris. I lydnad kom vi inte så långt och i agility var han superduktig på träning. Han var tvungen att ha koll på allt så när han var på nya platser och tappade då fokus på huvudsyftet som kunde vara agility eller lydnad. Spåren var han ganska nogrann i men lite nonchalant men när skotten brann av och djuret var fällt så gick det som sjutton. Han älskade att spåra.

På ålderns höst började vi träna Rallylydnad och precis innan han somnade in var vi klara med vår kurs.

Nemo hade 6 stycken kullar efter sig, 5 i Sverige och 1 i Holland. Han var utställd en hel del men han gillade inte inomhusutställningar. Han ställdes sista gången 16 juni 2014. Då var han fortfarande pigg men han hade fått sin ”dödsdom”. Nemo fick åldersrelaterade problem med sina njurar som slutade att fungera och därför tog vi det tuffa beslutet att låta honom somna in.

Denna underbara hund var för mig min första tollare med så mycket hjärta och glädje. Jag har aldrig haft en hund med sådan personlighet som han. Han var lugn och sansad (på äldre dar) och som en jättestor nallebjörn. Grannens barn älskade honom då han lät dem klappa och kela med honom utan att slicka eller hoppa på dem.

De gånger han rymde från trädgården var när han jagade grannens katter eller när rådjuren blev för närgångna då var trädgårdsstaketet inte tillräckligt högt. Annars höll han sig hos oss och lyssnade bra. Det var bara en gång när han var runt 1½ år som han stack för oss och det var när vi gick tipspromenad och kom till en sjö och det simmade en and i sjön. Den anden fick det jobbigt då Nemo tog upp jakten på den. Matte var beredd att hoppa i med kläderna på och fiska upp sin hund då det var i mars och fortfarande var kallt. Anden klarade sig och en snopen Nemo simmade tillbaka till en arg matte!

Det kändes ändå rätt när Birgitta berättade att Nemo fått sällskap över regnbågsbron av sin bror, Billy som tydligen hade fått somna in samma vecka. Sov gott älskade Nemo, du har lämnat ett stort hål i mitt hjärta, och tack Birgitta och Bengt för att jag fick förtroendet att köpa Nemo av er.

Vill du se Nemos kritik, klicka här och vill du se Nemos avkommor, klicka här!

Nemos bilder

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>